Tänk att det redan gått 11 år sen vi gifte oss i Seglora kyrka. Ja, tiden går.
Idag var vi ute i stugan och plockade iordning inför vintern. Ställa upp madrasser, lägga allt som är av tyg så högt upp som möjligt så mössen inte äter å lägger bo i. Stänga av kylen å frysen, å jösses va mycket mat vi hade i frysen. Blev lite orolig att det inte skulle få plats i frysboxen hemma men det gick.
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att jag låg i soffan när allt detta skedde å Ulf fixade. Orkar fortfarande så lite så blir rädd att mitt skov gjort mig sämre. Jag var iallafall med.
Eftersom att det är vår bröllopsdag så blir det plankstek till middag, är ju så gott. Vi ska lägga i lite riven västerbottenost i moset för det ger GOD smak.
I måndags kom det ett blomsterbud å hängde en bukett på min dörr. Jag får ju sällan blommor så jag blev nyfiken på vem dem var ifrån. Det var min yngsta dotter som bor i västerås som skickat å jag kan helt ärligt säga att tårarna bara rann utför mina kinder. Jag blev så glad men jag fick oxå en sån otrolig längtan efter henne, jag brukar ju längta efter mina barn men det blev så påtagligt det är ju ett år sedan vi träffades sist pga corona.
Nu ligger jag i soffan å kollar giro di Italia.
