OTÄCK KÄNSLA

Ja, idag när jag skulle betala mina räkningar blev jag helt iskall inombords.  På min räkning från Göta Energi stod räkningen adresserad till Lena Essen Dödsbo.
Men ? Vad?
Jag lever ju å sitter här å läser det själv......
Fy vilken otäck känsla jag fick. Började gråta.

Vad, hur och varför
Imorgon ska jag ringa dit å ta mig ett rejält snack med dem. Har mått kymigt hela kvällen.
Hur kommer man på att skriva så? Vem har dem fått uppgiften ifrån?
Ja, imorgon ska dem få stå till svar.

SEMESTER

Ja för dem som jobbar ja. Ett välbehövligt avbrott i vardagen. En tid för återhämtning.
För mig finns inte detta längre, här är likadant varje dag. Nja, inte riktigt vissa dagar är bättre än andra.
Men just det där att ha något att se framåt har jag ju inte. För mig finns inget avbrott. Min sjukdom tar inte ledigt. Det gäller fortfarande att lyssna på hur kroppen mår.

Jag har märkt att om jag inte tänker på hur det var som frisk utan utgår ifrån dagsläget så blir det ingen stress,  lättare sagt än gjort. Idag finns inga måsten, idag behöver jag inte men jag vill ju.
Jag försöker att njuta av det som är, kanske beror på åldern men jag tror att det är en kombo av min långa sjukdomshistoria.

Att njuta av att solen lyser å att det är varmt, att få äta jordgubbar eller att kunna ta ett bad i vår lilla sjö. Det är glädje för mig.
Att träffa barn och barnbarn är stor lycka.

NYANSER AV HELVETET

Vaknade av att klockan ringer 06,00. Upp och sätter på kaffet. Går in på toa och tar en snabb dusch. Jag får syn på min spegelbild och ser en vältrimmad kvinna över 55 år. Inte mycket rynkor å fin solbrun färg. Känner mig tillfreds med att det det ändå syns att jag levt, att jag inte längre är 20 år. Känner ingen ångest för att åren går utan flyter med.

Går till mitt arbete på skolan som är så stimulerande och roligt. Alla barn med olika förutsättningar och olika kunskaper. Alla barn är bra på något, ingen är dålig på allt.
Ingen är helt perfekt. Ingen kan allt,  det finns alltid nåt nytt å lära sig.

Åker förbi affären efter jobbet å sen hem , lagar mat å slänger in en tvätt medan pastan kokar. Dukar å sen sätter vi oss och äter.

Detta var jag INNAN jag blev sjuk. Idag är det betydligt stillsammare.
Längtar jag tillbaka? JA,det gör jag.
Saknar att vara en medlem i samhällets gemenskap. Att vara någon, hänga upp min person på en titel. Lärare.
Att vara någon.

Vem är jag nu?
Egentligen är jag ju samma person men jag gör inte samma saker.
Är jag då samma person?
Både jag å nej, man är ju aldrig samma person. Man har ju olika roller i sitt liv.
Just nu är jag närmare mig själv än jag någonsin varit.
Allt är inte svart och vitt, det finns nyanser.

VÄRME

Idag kom termometern upp ändå till 25 grader. Åska på håll å ösregn på morgonen. Jag var så trött att jag somnade om å vaknade inte förrän 13,30. Frukost å medicin, den satte jag min ute på altanen. Så underbart med värme å vinden var alldeles ljummen.

Virkade lite på mina grytlappar. Dem blir så fina i c2c mönstret. Tittade på tv efter maten och virkade.

Imorgon ska jag försöka hålla mig till flytande föda, det där med vikten e inte roligt när man inte kan träna. Vi får se vad magen säger.
Nu är det natta i kölbun

SAKNAD

RIP

Du började försvinna när jag mest behövde dig. Du fanns inte där. Det var som att nån slagit undan mina ben. Ju mer jag försökte få dig att stanna desto längre höll du dig undan. Idag är du ett minne blott.
Du fattas mig..........Min energi