Ja för dem som jobbar ja. Ett välbehövligt avbrott i vardagen. En tid för återhämtning.
För mig finns inte detta längre, här är likadant varje dag. Nja, inte riktigt vissa dagar är bättre än andra.
Men just det där att ha något att se framåt har jag ju inte. För mig finns inget avbrott. Min sjukdom tar inte ledigt. Det gäller fortfarande att lyssna på hur kroppen mår.
Jag har märkt att om jag inte tänker på hur det var som frisk utan utgår ifrån dagsläget så blir det ingen stress, lättare sagt än gjort. Idag finns inga måsten, idag behöver jag inte men jag vill ju.
Jag försöker att njuta av det som är, kanske beror på åldern men jag tror att det är en kombo av min långa sjukdomshistoria.
Att njuta av att solen lyser å att det är varmt, att få äta jordgubbar eller att kunna ta ett bad i vår lilla sjö. Det är glädje för mig.
Att träffa barn och barnbarn är stor lycka.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar