NATT

Natt å jag är vaken, vaken pga värk. Men oxå pga alla tankar som snurrar i mitt huvud. Tankar om min situation. En situation som jag inte kan göra något åt. Blir så ledsen ibland när jag tänker på hur det kunde ha varit om jag fått vara frisk. Hur mycket som jag velat göra men aldrig kommer kunna klara. Instängd i en kropp som inte fungerar, inte lyder mig. Det är så det känns.

Min rullator kom i förra veckan. Hur känns det då? 57 år å rullator. Hm...Ja vad ska man säga? Jag är ju självklart tacksam att det finns hjälpmedel, men det är för tidigt i livet på nåt sätt. Jag som älskar att gå i skogen å plocka svamp å bär....

Jag vill snart inte mer men jag vill heller inte dö. Nu har iallafall det inte tillkommit några mer saker jag inte klarar men ändå. Det räcker så bra som det är. Vill att sjukdomen pausar ett tag, att jag kan få må så här som jag gör nu.

Ett stort problem jag har är min vikt. Gick ju upp över 40 kg när dem satte in antidepressiva, visserligen håller dem värken på en uthärdlig nivå men 40 kg är mycket när man inte är så lång. Det frestar på hjärtat om inte annat. Det är nåt som gör mig orolig. Jag försöker att hålla mig till rätt kost, har uteslutit mjukt bröd, socker å annat onyttigt men vågen sliter fullständigt i det. Snart åker den ut genom fönstret.

Så nu har jag gnällt färdigt för ett tag. Imorgon är en ny dag, nya möjligheter.