VEM ÄR JAG?

Det är den stora frågan. VEM ÄR JAG?
Nu när jag är sjukpensionär är jag ju inte längre lärare.
Mina barn är vuxna, är jag då mamma?
Jag är särbo, är jag då fru?
Jag kommer fram till att mamma kommer jag alltid att vara. Det har ju även gjort min till mormor och farmor.
Visst är jag lärare, ingen kan ta min kunskap ifrån mig.
Fru är jag ju eftersom jag har en särbo i mitt liv.

Ibland när man går hemma ensam så blir det att man tänker att man inte tillhör någonstans men hur kan jag tänka så? Jag är så lyckligt lottad med mina 3 barn med familjer. Jag tror att tankarna är naturliga när man inte längre arbetar då får man tankar om vart man tillhör.

Jag är inte ensam men ibland känner jag mig så ensam i min sjukdom. Ingen kan ju sätta sig in i hur det är att ha ME. Så är det. Det spelar ingen roll hur man förklarar sin Orkeslöshet den måste upplevas. Det är nog så att innerst inne är alla människor ensamma.

Många vänner har försvunnit eller var dem vänner? Egentligen inte. Det är konstigt det borde ju vara tvärtom. Jag menar att man skulle bry sig mer. Men ingen har tid när man blir svårt sjuk. Alla har fullt upp med karriären å att tjäna pengar för att kunna köpa nya statusprylar. Tankarna blir ju helt annorlunda när man blir sjuk men hälsa går ju som bekant inte att köpa för pengar.

Så vem är då jag?

En kvinna, mamma, mormor, farmor, dotter, moster, syster, fru.