TÅRAR

Min mun skrattar mina ögon ler men tårarna i mitt hjärta är ingen som ser.

Jag bara är......ingenting känns meningsfullt längre. Jag saknar mina barn å barnbarn så jag står snart inte ut. Förbannar covid19, förbannar min jävla sjukdom me.
Sitter fast som i ett skruvstäd.

Vad är det för mening med allt? Man kämpar å kämpar å en dag är allt slut. Vad var då meningen med att kämpa?

Har haft flera veckor nu när jag har orkat mer än på flera år men inget känns roligt ändå. Känner den bottelösa ensamheten hela tiden. Känner en sån sorg, sorg över hur livet blev, sorg över saker jag aldrig kommer att kunna göra mer.....sorg över det som varit å aldrig återkommer.

VAD ÄR DET FÖR MENING?