SOM ETT URSKETET PÄRON.

Klockan ringer 11.00 eller har den gjort det? Blir osäker om jag ens hört den, nu är klockan 13.30 å jag har precis fått i mig kaffe å 2 knäckemackor. Ligger i soffan helt slut. Känns som mjölksyra i armar å ben. Helt slut. Å imorgon ska jag ha kalas fyller ju 57 på tisdag.

Inte städat, inte plockat iordning, inte diskat, inte bakat. PANIK, nej som tur är får jag inte det längre. Barnen vet ju hur min sjukdom är. Hade jag varit frisk hade jag varit klar i måndags men nu blir jag inte klar. Jag har alltid haft bra framförhållning å så får jag ME som är så oberäknelig att jag inte kan ha det. Det har tagit  många år å mycket tårar innan jag kom fram till att jag måste tänka på mig själv å Hur jag mår å vad jag orkar. Att bli frustrerad å arg tar ju bara mer energi ifrån mig. Energi som jag behöver till annat som får mig att må bra.

Min särbo hjälper mig men som den envisa Lena jag är så vill jag ha det på MITT sätt. Brukar försöka kolla av iallafall så att jag har kontroll över läget å att det är som jag tänkt. Han får städa.... Jag ska bjuda på egengjord potatissallad med fläskfilé och en grönsallad. Barnbarnen får om dem vill korv med bröd. Jag köpte en maskin som är som en brödrost, man stoppar i 2 korvar å 2 bröd å vips så är det klart, tror att dem kommer tycka att det är lite kul å göra sin egen mat. Sen blir det glass å hembakad Silviakaka med kaffe.

Förr bakade jag mycket å frysen var oftast laddad. Idag har jag inget bakat i frysen mest för att jag måste få ner min vikt. Vet ju med mig själv att det är väldigt lätt att hämta nåt gott annars när man blir sugen. Dvs. Flera ggr om dagen. Men som sagt ligger fortfarande kvar i soffan å undrar hur jag ska lösa detta.
ALLT GÅR OM MAN VILL Å HAR ORK, ELLER?