Då var det natt igen å återigen vaknar jag vid 02 å är klarvaken. Tittat på vinterviken på tv4 film, men bara med ett öga. Vill ju somna om. Huvudet å nacken värker. Känns som jag har bihåleinflammation å stel i käken. Livet har verkligen förändrats de senaste 7 åren. Det känns som att jag inte hänger med riktigt. Inte är på banan. Minnet är dåligt, kortidsminnet kommer inte ens ihåg ibland vad jag gjorde igår eller vad det var för väder.
Det som håller mig vid liv är mina barn å barnbarn annars ser jag ingen mening längre. Inte för att jag känner mig deprimerad utan för att mitt liv innehåller äta, sova, vila. Vill så mycket men orkar så lite. Skulle vilja vara till hjälp för mina barn. Passa barnbarnen baka å ta med mig. Jag orkar ju ingenting. Orkar inte ens ta hand om mig själv. Hade inte min särbo hjälpt mig hade jag behövt hemtjänst. Ibland känns det förjävligt.
Men jag lever på mina drömmar. Ja, så är det. Husvagnen är i reparationsstadiet å jag ser fram emot att den blir klar till våren. Att få åka ut å se andra platser i Sverige. Jag har ju sett mycket av Sverige när vi hade husvagn å mc innan barnen föddes. Nu vill jag återse många av dem. Bada i havet. Sitta å mysa i husvagnen å sticka.
Är det för mycket begärt?
Vill bara få leva ett normalt liv. Lugnt å stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar