STUGAN

 Det börjar närma sig utflyttning till stugan. På fredag åker vi å blir nog kvar till slutet av augusti. Hoppas på en fin sommar.

För min del så blir det lite miljöombyte även om jag inte orkar mer där ute. Nu sen vi flyttat kan jag ju sitta på uteplatsen men i stugan kan jag ju sitta på altanen i bara trosor om jag vill. Lite enklare å våra små herrar kan gå ut å in själva genom kattluckan.

Livet är enklare i stugan även fast vi bara har kallvatten. Finns inga måsten men det gör det ju inte hemma heller. Ser fram emot svamp å bärsäsongen. Jag brukar kunna ligga i blåbärsriset å plocka, svamp får Ulf stå för. Känns härligt att kunna lägga in bär å svamp i frysen.

Husvagnen kommer vi oxå ta små turer med. Vi har ju en fast säng i den så jag kan ligga när jag vill. Jag brukar ligga å sova i badenbadenstolen i skuggan det kan rekommenderas.

VAKEN NATT

 Ja inatt blev det ingen sömn, la mig i soffan å spelade wf. Var ju inte oväntat efter att jag sovit till 14,30 igår. Dem som känner mig vet att jag ogärna äter medicin ja några Alvedon som tar bort udden av min värk men ingen sömnmedel. Jag lyssnar på kroppen om den är trött sover jag även om det är mitt på dagen. Min kropp verkar må bäst av det, sen är det ju lugnt å skönt å helt tyst på natten.

Jag köpte färg i helgen på dollarstore, hobbyfärg som jag ska ha till mina änglar. Vit färg blev det. Har ju den nästa inredningen i vitt. Till hösten blir det att måla väggarna i vardagsrummet å köket i rustas koala. Det blir nog snyggt när möblerna är vita. Lite ombonat.

MIN VANLIGA ( O )TUR

 Ja,, va säger man? Nu bör jag inte vaccinera mig mot covid 19........nähä. När ska jag få känna mig lugn å trygg. När man har dåligt immunförsvar bör man inte vaccineras, immunförsvaret är ju det som tar hand om viruset och gör det ofarligt att då vaccineras är en risk. Ja, va fån är inte en risk? Att få corona är väl en risk? Eller har jag fel?

Jag börjar bli ordentligt less på allt vad som har med covid att göra. Är människor dumma i huvudet på riktigt eller va är det som gör att dem tar såna risker som många gör? Dem riskerar ju även ändras liv. Va é det dem inte förstår?

Vi är i stuga denna helgen. Gott att komma ut lite även om det är mellan punkt Å och B. Solen lös å det var gott i lä men kom blåsten åt var det svinkallt, jag fryser ju mycket nu när jag gått ner i vikt även om jag är långt ifrån min matchvikt. En dag i taget, en timma i taget, inget är lätt längre inte ens att hålla reda på sin egen kropp är lätt. Har ju haft obehagliga ryckningar i kroppen som nästan gör ont. Vet inte vad det beror på men.....Man vet att man lever.

Jag håller på att virka tallriksunderlägg i olika färger, ska bli kul att duka när man kan bjuda hem folk, om man nånsin kommer att kunna göra det 😥 känns inte så i dagsläget. Känner mig inte i bästa form å det påverkar humöret å sinnesstäningen. Känner mig låg, ja inte bara kort.

Har ingen lust med någonting just nu. Jag brukar ju se fram emot saker men känns inte som att det finns nåt att se fram emot. Just nu är det bara en transportsträcka mellan måltider å sova känns det som. Hur kul är det på en skala?

JAG GÅR SÖNDER

 va ska jag säga?

Efter flytten till Rävlanda så här jag mått dåligt. Det blev helt enkelt för mycket. Kroppen värker värre än värst å den lilla energin jag har räcker till att gå på toa och äta. Jag vill inte...............

Flytten gick bra med mycket hjälp. Vi har en helt ny lägenhet allt är fräscht. Jag är jätteglad för det å att jag bor nära mina 2 äldsta barn å barnbarn nu. Ändå kommer tårarna...går inte att stoppa, dem bara rinner. Vi har ju en härlig uteplats här som det är sol på hela dagen. Jag satt ute i min solstol en dag när det var varmt å skönt.

Annars är förflyttningen från sängen till soffan det närmaste motion jag kommer. Orkar mindre å mindre. 

Har budat på en del saker från tradera som jag väntar hem. Ska bli mysigt att få ställa dem där jag tänkt. Inreder ju med lantlig stil som jag älskar. Får ta en sak i taget bara. Jag som alltid har haft fullt ps nu ligger jag här.

Känns extra viktigt att ha hemmet iordning och att man trivs. Känner ett lugn sen vi flyttade hit.

Nä nu ska jag försöka slå igen dem nå.

BRÖLLOPSDAG

 Tänk att det redan gått 11 år sen vi gifte oss i Seglora kyrka. Ja, tiden går.

Idag var vi ute i stugan och plockade iordning inför vintern.  Ställa upp madrasser, lägga allt som är av tyg så högt upp som möjligt så mössen inte äter å lägger bo i. Stänga av kylen å frysen, å jösses va mycket mat vi hade i frysen. Blev lite orolig att det inte skulle få plats i frysboxen hemma men det gick.

Nu ska jag i ärlighetens namn säga att jag låg i soffan när allt detta skedde å Ulf fixade. Orkar fortfarande så lite så blir rädd att mitt skov gjort mig sämre. Jag  var iallafall med.

Eftersom att det är vår bröllopsdag så blir det plankstek till middag, är ju så gott. Vi ska lägga i lite riven västerbottenost i moset för det ger GOD smak.

I måndags kom det ett blomsterbud å hängde en bukett på min dörr. Jag får ju sällan blommor så jag blev nyfiken på vem dem var ifrån.  Det var min yngsta dotter som bor i västerås som skickat å jag kan helt ärligt säga att tårarna bara rann utför mina kinder. Jag blev så glad men jag fick oxå en sån otrolig längtan efter henne, jag brukar ju längta efter mina barn men det blev så påtagligt det är ju ett år sedan vi träffades sist pga corona.

Nu ligger jag i soffan å kollar giro di Italia.

EN DAG I SÄNDER

 Jag måste säga att jag har kommit in i ett lugn. Känner inga måsten, bara saker jag vill göra. Jag har haft några sämre dagar nu där jag sovit å vaknat, ätit, sovit i soffan, tittat lite på tv å sovit. Det är ju så det blir när skoven kommer, bara att följa med. Vill ju inte bli stadigvarande sämre. 

Min längtan efter jul har ju börjat, tycker att det är en så mysig tid. Pyntat å fint. Bakar lite. Ulf lagar maten. Handla julklappar blir knepigt i år med tanke på covid. Får klura ut nåt sätt.

Jag älskar ju den gammaldags stilen å julen är inget undantag. I år hoppas jag att jag kan få till lite nya saker till mitt jullandskap. Har budat lite på tradera en fin kyrka som ska föreställa Seglora kyrka. Vi gifte ju oss i Seglora kyrka så det hade varit mysigt. 

Imorgon har jag tänkt att vi ska åka ut å leta efter kottar. Fint att ha i julgrupper ska oxå torka apelsinskivor i torken. Får se hur det blir med både det ena å andra. Vet ju inte hur min status är imorgon.......eftersom jag sovit så mycket denna veckan hoppas jag att det går men sen börjar ju det bli kallt. Första morgonen i morse med minusgrader. - 1.6 hoppas på mycket snö i år. 

LÄR MIG ALDRIG.....

 Så är det nog....att jag aldrig lär mig att jag inte ska planera så mycket i förväg när jag orkar så lite. 

Hade tänkt att jag skulle fixa draperi till våra två klädhyllor i sovrummet och fixa ett litet till bänken i köket, jag hade ju förberett så att jag skulle slippa ta fram symaskinen  jag hade nämligen köpt fållningstejp. Så himla bra..bara stryka på å klart. Blev ganska nöjd när vi hjälpts åt att sätta upp första Å DÄR tog energin slut. Jag var tvungen å lägga mig fick sån mjölksyra i armarna att jag knappt orkade lyfta dem.

Nåväl Ulf fixade den andra så det blev klart, är ju det värsta jag vet att inte få färdigt när man väl börjat med nånting. Bänken i köket får vänta tills eventuellt imorgon eller ja....När energi finns.

Kanelbullens dag idag, jag åt 2. Eftersom jag älskar mjölk så fanns det naturligtvis inte så mycket kvar så det fick bli kaffe till bullarna. Jag fattar inte detta jag som får så ont i magen av mjölk kan dricka 1 1/2 liter på en dag. Måste ha nån brist på nåt i kroppen för jag bara MÅSTE ha kall mjölk.

Å nu är klockan snart 03 Å jag kan inte somna, jag som E så trött. Jaja. Tycker ju å har alltid tyckt att nätterna är lugna å sköna att vara vaken på, kanske för jag i många år jobbade nätter å kvällar i vården när barnen var små. Jag ville ju vara hemma med dem så länge det gick. Å det är inget jag ångrar idag tvärtom jag saknar den tiden när barnen var små.

LÄNGESEDAN

 Nu är det ett tag sen jag skrev här. Jag har inte mått så bra i min sjukdom. Nätter å dagar har flutit in i varandra i min slummer. Att sova har varit min aktivitet sen vi kom hem från stugan i slutet av augusti.

Mitt Aterom på låret har jag fått behandling för av hemsjukvården vilket har varit ovärderligt under denna tiden. Inte helt ok ännu men hoppas att snart kunna säga att det är borta.

Ulf åkte in på säs med divertikulit å låg inne 3 dygn. När ska det ta slut på elände?

Vi åkte till stugan igår och sov i husvagnen, det var mysigt. Vaknade av att regnet smattrade på taket. Sen kom Robin och Filip med sin husvagn som dem ska ha stående i stugan över vintern. Fick mysa och gosa med Fille det är så mysigt å ger mig energi men tar oxå. Efter vi kom hem idag har jag varit som ett ursketet äpple.

Min Me har ju varit bättre i sommar, jag har orkat med en hel del mot vad jag brukar men nu är det tillbaka igen i gamla banor.

JAG HATAR VERKLIGEN ME

Men vad hjälper DET? jag känner ändå att jag har hittat ett bra förhållningssätt till mitt liv å sjukdom för att inte bli bitter. Att se till det jag fortfarande klarar ger mig styrka. Det jag inte klarar behöver jag ju inte ägna så mycket tid åt. Värken är ibland hemsk men jag försöker att fokusera på annat vilket ibland funkar å ibland inte. 

Värken är inte det värsta, min orkeslöshet och brist på energi kan ibland få mig att tappa fokus å undra vad meningen är......men vet man någonsin vad meningen är.

LEDSEN

 

Det händer saker i livet som får mig att bli så ledsen. Säker som man aldrig trott skulle ske. Det får mig att tvivla på mig själv å om jag är annorlunda och fel. 

Saker som jag alltid tyckt vara viktiga är inte längre självklara, det är som att mina värderingar av saker inte gäller. Kanske är det så att dem bara gällt i min tankevärld. Jag börjar tvivla. Tvivla på mitt eget tänk. Det gör inte saker mindre ledsamma, tvärtom jag kanske har svårt att se det ur andras perspektiv.  

Man säger att alla människor är olika men har samma värde men jag känner mig värdelös.

RÄDD🧸

Det finns olika saker som gör att man blir rädd. Några är rädda flr spindlar andra för att flyga, det som gör mig rädd, väldigt rädd är att min man ska dö.

I lördags började han att få ont i magen någonstans långt ner under naveln. På söndag kvällen kom febern, eftersom att vi inte har någon temp i stuga så visste vi inte hur hög. Han var skållhet i pannan, då gör 2 panodil susen.

När dem slutar verka så är febern uppe igen. Å sjukskrivning på måndag. Eftersom att han nästan aldrig är sjuk så fick jag en oroskänsla i magen.....vad han det vara? Corona? Blindtarmen? Urinvägsinfektion? Det sistnämnda är inte så vanligt hos män dvs under 60 år, Ulf fyller 62 i december.

Fick precis reda på att han ska opereras 07,00 nu på morgonen för ev brusten blindtarm.

TÅRAR

Min mun skrattar mina ögon ler men tårarna i mitt hjärta är ingen som ser.

Jag bara är......ingenting känns meningsfullt längre. Jag saknar mina barn å barnbarn så jag står snart inte ut. Förbannar covid19, förbannar min jävla sjukdom me.
Sitter fast som i ett skruvstäd.

Vad är det för mening med allt? Man kämpar å kämpar å en dag är allt slut. Vad var då meningen med att kämpa?

Har haft flera veckor nu när jag har orkat mer än på flera år men inget känns roligt ändå. Känner den bottelösa ensamheten hela tiden. Känner en sån sorg, sorg över hur livet blev, sorg över saker jag aldrig kommer att kunna göra mer.....sorg över det som varit å aldrig återkommer.

VAD ÄR DET FÖR MENING?

LÅG, INTE BARA I CENTIMETER

Nä, nu får det vara nog.....känner mig så låg i mitt mående att  jag inte orkar tänka snart. Covid19 har gjort mitt liv så begränsat, det var begränsat innan men nu är det ännu värre. Varit i stugan 14 veckor nu å det är iofs skönt men känner mig instängd även när jag är ute.
 Va händer då? Jo kroppen passar på att ha en bra period... bra så tillvida jag orkat vara uppe mycket mer. Orkat att åka med å bada. Visst e det skönt. På något sätt känns det som att kroppen hjälpt mig att stå ut.

Vi hade en underbar helg för 2 veckor sedan när vi åkte ner till Björkängs Camping med husvagnen. 30 grader i luften hela helgen å ett ljummet hav. Jag kunde ligga ute i solstolen å sova på dagen vilket var underbart. Fick oxå lite färg på min bleka kropp. Jag orkar ju inte ligga i solen så länge nuförtiden. Annat var det förr då jag kunde ligga en hel dag på stranden, nu mår kroppen inte bra av det.

Ändå är jag låg i mitt mående. Denna vår å sommar är så annorlunda, man ka

TANKAR

Jag har mycket tid att tänka, på tiden som vårat men oxå tiden som kommer men även det eviga slutet.

Döden det sista man gör....hur blir det? Vad händer?
Märker man att man är död?
Blir allt bara svart?
Den eviga sömnen.

Känns för mig väldigt hemskt och ångestladdat. Jag är inte rädd för att dö... Men jag vill ju leva. Vara med å få se mina barnbarn växa upp. Känns så meningslöst att man dör..

Det har blivit mer påtagligt att livet inte varar för evigt ju äldre jag blir. Det skrämmer mig. Flera av mina vänner har tyvärr gått bort i cancer, stroke och Creutzfeldt Jacobs.  Jag har jobbat i vården i många år och sett många döda. Jag har oxå sett ensamheten när döden närmar sig. Jag har även sett lugnet hos dem döende som för mig har känts konstigt. Precis som att dem är redo att lämna livet å tillfreds med det.

Jag har även sen den döden som vi helst inte vill se. Döden som innan den kommer är smärta, ångest å mycket tårar. Jag har känt sorgen från mina nära som gått bort. Gråtit så mycket att jag fått panik . Längtat efter att bara få hålla om å tala om hur mycket jag älskar dem. Höra rösten en gång till. Känna lukten men oxå värmen.

Döden är så definitiv, du kan inte göra något åt den. Men jag ska ta mig tusan leva medans jag kan.