Ännu en natt fylld av smärta i min kropp. Det är svårare att tänka bort å stå ut när det är tyst å mörkt. Är svårt för nån annan att förstå smärta. Smärta är ju något som man inte kan mäta. Men om man tänker att man har ett stort blåmärke å någon står å gnuggar med knogarna på det så kommer man rätt nära.
Känner mig så nere, vet inte hur jag ska vända det. Att ha värk 24 timmar om dygnet å sen vara så utmattad att man vilar/ sover ca 16-20 timmar är påfrestande. Man kan inte hjälpa att mycket svarta tankar kommer.
Men jag vill ju inte dö, jag orkar bara inte leva med sjukdomen från helvetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar