MORMOR

I lördags den 13/9 blev jag mormor för tredje gången. Det blev en fin pojke som kommer att bära namnet Olle. På söndag eftermiddag fick vi se honom för första gången. En sån fin bebis, så näpen å söt. Mitt 💖 svämmar över av kärlek, men på samma gång kommer tårarna. Både av glädje men också av en saknad när jag fick mina barn. Det är en märklig känsla.

Jag är så glad över mina barn å barnbarn men ändå så längtar jag tillbaka till tiden när dom var små. När jag var behövd, när dem ropade på mamma. Det var den bästa tiden i mitt liv, jag älskade att vara hemma med mina barn.

Jag mår fortfarande inte bra i min kropp, den jävlas med mig hela tiden. Jag bara sover å sover. Sover för att stå ut med värken men också för att jag inte har ork att hålla mig vaken. En jobbig period nu.

Har funderingar på om jag ska beställa tid på vc för provtagning av sköldkörteln, men då hittar dom väl en massa annan skit. Jag är livrädd för att gå till läkaren.
Mitt förnuft säger att jag ska gå men min rädsla vinner alltid kampen så jag väntar. Nu får jag vänta ungefär 1 månad tills jag blir farmor igen.
Jag har mycket att glädjas åt.

NÄR SKA DET TA SLUT?

Ännu en natt fylld av smärta i min kropp. Det är svårare att tänka bort å stå ut när det är tyst å mörkt. Är svårt för nån annan att förstå smärta. Smärta är ju något som man inte kan mäta. Men om man tänker att man har ett stort blåmärke å någon står å gnuggar med knogarna på det så kommer man rätt nära.

Känner mig så nere, vet inte hur jag ska vända det. Att ha värk 24 timmar om dygnet å sen vara så utmattad att man vilar/ sover ca 16-20 timmar är påfrestande. Man kan inte hjälpa att mycket svarta tankar kommer.
Men jag vill ju inte dö, jag orkar bara inte leva med sjukdomen från helvetet.

SÅ JÄVLA LEDSEN

Det här är min blogg, mitt andningshål för min ilska mot min sjukdom. Om du som mot all förmodan läser så gör du det av egen vilja å nyfikenhet. Här skriver jag för mig själv å om mig själv, kanske tom till mig själv......

Just nu mår jag så dåligt i min sjukdom att jag inte vet hur jag ska klara av min situation. Jag sover å sover å är ändå så utmattad.... varför? Det finns ingen orsak, jag har inte gjort något krävande eller så. Jag vill inte ha det såhär, vill inte känna att jag inte bet vilken dag det är pga att jag sover å vaknar, sover vaknar. Vet ju inte om det är morgon eller kväll när jag sovit.

Ingenting blir gjort här hemma å det är frustrerande. Jag vill ha ordning å reda. Städat å rent men hur jag än försöker så orkar jag inte med. 💤

Det här tar hårt på psyket kan jag säga. Gäller att vara stark.... hahaha nu va du rolig Lena.
Hur i hela helvete ska man vara stark när allt i livet tas ifrån mig? Just nu känns allt så meningslöst.

Vad är meningen med att leva när du inte lever? Man andas, sover, äter å det är i princip det enda man gör. Allt annat har berövats mig.......

Ingen hade ens märkt om jag inte fanns.

SOVA ELLER INTE SOVA

Då var det natt igen å återigen vaknar jag vid 02 å är klarvaken. Tittat på vinterviken på tv4 film, men bara med ett öga. Vill ju somna om. Huvudet å nacken värker. Känns som jag har bihåleinflammation å stel i käken. Livet har verkligen förändrats de senaste 7 åren. Det känns som att jag inte hänger med riktigt. Inte är på banan. Minnet är dåligt, kortidsminnet kommer inte ens ihåg ibland vad jag gjorde igår eller vad det var för väder.

Det som håller mig vid liv är mina barn å barnbarn annars ser jag ingen mening längre. Inte för att jag känner mig deprimerad utan för att mitt liv innehåller äta, sova, vila. Vill så mycket men orkar så lite. Skulle vilja vara till hjälp för mina barn. Passa barnbarnen baka å ta med mig. Jag orkar ju ingenting. Orkar inte ens ta hand om mig själv. Hade inte min särbo hjälpt mig hade jag behövt hemtjänst. Ibland känns det förjävligt.

Men jag lever på mina drömmar. Ja, så är det. Husvagnen är i reparationsstadiet å jag ser fram emot att den blir klar till våren. Att få åka ut å se andra platser i Sverige. Jag har ju sett mycket av Sverige när vi hade husvagn å mc innan barnen föddes. Nu vill jag återse många av dem. Bada i havet. Sitta å mysa i husvagnen å sticka.

Är det för mycket begärt?

Vill bara få leva ett normalt liv. Lugnt å stilla.

MÅNDAG

Idag känns det som en bättre dag, äntligen. Ska försöka fixa lite i mitt kök idag. Men bara lite lagom....va e då lagom?
Jo jag ska lussna på kroppen å vila när jag blir trött. Det gör jag ju annars med men nu ska jag inte bara göra klart utan lägga mig direkt när jag känner. Får se om det gör någon skillnad.

Var i stugan fredag till lördag men åkte hem vädret va inte det bästa. Min särbo var å plockade kantareller å rödgul trumpetsvamp så torkarna har gått hela söndagen. Jag orkade brodera lite på fredag kvällen det var längesedan. Å väldigt roligt.

Nu börjar jag längta efter mina små barnbarn som ska komma nu i september å oktober. Vi vet att det är 2 pojkar men ändå så spännande att få hålla å lukta på. Finns det nåt mer underbart än barn. Jag har ju redan 3 barnbarn så jag känner mig rik.

Sen är ju hösten kommen på allvar å det är lugnt å skönt tycker jag. Tända ljus å krypa eller snarare ligga i soffan å titta på film. Mörkret som kommer tidigare å tidigare på eftermiddagen. Jag blir alltid så sugen på att fixa hemma på hösten. Skulle vilja tapetsera mitt sovrum. Hittade en så fin tapet i mild grön. Grönt ska ju vara lugnande.

KRIS I LIVET

Har mått så fruktansvärt dåligt nu i 3 veckor. Vet inte hur länge jag orkar må såhär. Mina krafter är helt slut, jag har inga resurser kvar känns som att jag ska falla ihop så fort jag är uppe på toa. Jag bara äter å sover.
Jag blir så himla ledsen å gråter mycket. Inte för att jag tycker synd om mig själv utan för att jag missar så mycket i livet.
Är det ett någon mening frågar jag mig....alternativet är väldigt skrämmande. Men just nu är livet tungt. Har svårt att känna någon riktig glädje. Det känns som att mitt liv rinner iväg.

Hösten är här å det brukar jag tycka är mysigt men nu har jag tom svårt att se det mysiga å trivsamma i lugnet som hösten för med sig.

" Lev min vän som om varje dag är en dyrbar gåva. Tänk på vad som gör dig glad. Bortse från det som tynger dig, de mörka tankar som vill ta över.
Se till vad du har, inte vad du saknar"

                            Lena

WHY?

Hur kunde det bli så här?
Vad är det som har hänt med mig och vad kommer att hända?

Frågor som jag aldrig kommer få svar på. Jag som älskade att träna å röra på mig, alltid i farten. Fanns inga hinder, inga nej. Allt var möjligt.

Livet ändrades på bara några sekunder, där å då i trafikolyckan den 10 april 1997. En whiplash skada och ett livslångt lidande.
Jag är övertygad om att min me kommer ifrån just det tillfället. Något har satt igång en process i mina nerver i nacken som påverkat min hjärna å ryggmärg.
Om jag vetat då hur det skulle bli vad hade jag gjort? Antagligen många andra val men nu blev mitt liv såhär utifrån de val jag gjorde då.
Så är det väl för de flesta men ibland kommer tanken om......

Jag lever ett mycket stillsamt liv idag, inga impuls aktiviteter som jag var så bra på. Visst, ok då kör vi var det då. Nu är det....vi får se hur dagsformen ser ut. Ja, man kan inte styra hur ens liv blir, finns inga pengar i världen som hjälper när du blir svårt sjuk.

MEN DU SKA VETA HUR MYCKET JAG HATAR ATT VARA FÅNGE I MIN EGEN KROPP.

I år kunde jag åka med min äldsta dotter m familj samt mamma å pappa till Liseberg. Det är jag väldigt glad å tacksam att jag klarade.

GALET FORT

Tiden går galet fort känns som att jag inte hinner med. Vi har varit ute med husvagnen vid 3 tillfällen. 2 dagar åt gången. Det har varit skönt att få komma ut å se något annat men det gör mig oxå vansinnigt orkeslös. Hjärnan hänger inte med i samma fart.

Augusti redan å skolstarten närmar sig....ja inte för mig men för dem som jobbar. Det var så mysigt att starta upp en ny termin, nya barn och möjligheter.

För mig blir det ännu en höst att vara hemma, försöka att må så bra som jag kan. Sen blir jag ju mormor å farmor igen.

OTÄCK KÄNSLA

Ja, idag när jag skulle betala mina räkningar blev jag helt iskall inombords.  På min räkning från Göta Energi stod räkningen adresserad till Lena Essen Dödsbo.
Men ? Vad?
Jag lever ju å sitter här å läser det själv......
Fy vilken otäck känsla jag fick. Började gråta.

Vad, hur och varför
Imorgon ska jag ringa dit å ta mig ett rejält snack med dem. Har mått kymigt hela kvällen.
Hur kommer man på att skriva så? Vem har dem fått uppgiften ifrån?
Ja, imorgon ska dem få stå till svar.

SEMESTER

Ja för dem som jobbar ja. Ett välbehövligt avbrott i vardagen. En tid för återhämtning.
För mig finns inte detta längre, här är likadant varje dag. Nja, inte riktigt vissa dagar är bättre än andra.
Men just det där att ha något att se framåt har jag ju inte. För mig finns inget avbrott. Min sjukdom tar inte ledigt. Det gäller fortfarande att lyssna på hur kroppen mår.

Jag har märkt att om jag inte tänker på hur det var som frisk utan utgår ifrån dagsläget så blir det ingen stress,  lättare sagt än gjort. Idag finns inga måsten, idag behöver jag inte men jag vill ju.
Jag försöker att njuta av det som är, kanske beror på åldern men jag tror att det är en kombo av min långa sjukdomshistoria.

Att njuta av att solen lyser å att det är varmt, att få äta jordgubbar eller att kunna ta ett bad i vår lilla sjö. Det är glädje för mig.
Att träffa barn och barnbarn är stor lycka.

NYANSER AV HELVETET

Vaknade av att klockan ringer 06,00. Upp och sätter på kaffet. Går in på toa och tar en snabb dusch. Jag får syn på min spegelbild och ser en vältrimmad kvinna över 55 år. Inte mycket rynkor å fin solbrun färg. Känner mig tillfreds med att det det ändå syns att jag levt, att jag inte längre är 20 år. Känner ingen ångest för att åren går utan flyter med.

Går till mitt arbete på skolan som är så stimulerande och roligt. Alla barn med olika förutsättningar och olika kunskaper. Alla barn är bra på något, ingen är dålig på allt.
Ingen är helt perfekt. Ingen kan allt,  det finns alltid nåt nytt å lära sig.

Åker förbi affären efter jobbet å sen hem , lagar mat å slänger in en tvätt medan pastan kokar. Dukar å sen sätter vi oss och äter.

Detta var jag INNAN jag blev sjuk. Idag är det betydligt stillsammare.
Längtar jag tillbaka? JA,det gör jag.
Saknar att vara en medlem i samhällets gemenskap. Att vara någon, hänga upp min person på en titel. Lärare.
Att vara någon.

Vem är jag nu?
Egentligen är jag ju samma person men jag gör inte samma saker.
Är jag då samma person?
Både jag å nej, man är ju aldrig samma person. Man har ju olika roller i sitt liv.
Just nu är jag närmare mig själv än jag någonsin varit.
Allt är inte svart och vitt, det finns nyanser.

VÄRME

Idag kom termometern upp ändå till 25 grader. Åska på håll å ösregn på morgonen. Jag var så trött att jag somnade om å vaknade inte förrän 13,30. Frukost å medicin, den satte jag min ute på altanen. Så underbart med värme å vinden var alldeles ljummen.

Virkade lite på mina grytlappar. Dem blir så fina i c2c mönstret. Tittade på tv efter maten och virkade.

Imorgon ska jag försöka hålla mig till flytande föda, det där med vikten e inte roligt när man inte kan träna. Vi får se vad magen säger.
Nu är det natta i kölbun

SAKNAD

RIP

Du började försvinna när jag mest behövde dig. Du fanns inte där. Det var som att nån slagit undan mina ben. Ju mer jag försökte få dig att stanna desto längre höll du dig undan. Idag är du ett minne blott.
Du fattas mig..........Min energi